Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs

bannade herremansväldet under forna dagar — herr Borg läste stundom Sveriges Rikes historia, från äldsta tider till våra dagar, Prästlistens historia och Den kunskapsrike skolmästaren — varefter han reste upp till Stockholm och träffade sonen i dennes rum på Mästersamuelsgatan just som han förberedde en sorts kärleksduett tillsammans med en flicka med näbbig uppsyn. Flickan satt på ett bord i solsticket, dinglande med benen, medan Thure tillredde en förmiddagsmåltid, bestående av portvin och gräddbakelser.

Thures fjärilstid var slut. Handlanden Borg, som visserligen var en mycket hygglig man, ägde dock humör; han förargades och beslöt sätta sonen in i sin ganska betydande affär, egentligen en gammal älsklingstanke, som dock på sin tid blåstes bort av drömmarna om Häradshövdingen. Resan till landsorten blev icke glad, men den slutade i frid, och gubben Borg kom överens med sin son, att denne tillsvidare skulle försöka få en plats i den i grannskapet till faderns affär liggande staden, där Thure ju också kunde ha någon glädje av vad han fått lära i juridik och musik. På detta sätt kom Thure Borg till en plats, där han på en affärsbyrå kunde begagna sig av titeln notarie och i sällskapslivet med en viss ära uppbära smeknamnet Första fiolen.

I Första fiolens stora rum, från vilket han hade utsikt över en grupp frostiga träd, bortom vars grenar syntes elektricitetsverket och en hyreskasern, sprakade en eld i kaminen Mulle. Kaminen var full av glöd och förtärde den ena skyffeln kol efter den andra, en Moloch, i vars gap ständigt nya offer måste ösas in, en omättlig gud, som belåtet dånade, medan han intog sina måltider i marsvintersskymningen. Notarien Thure tog fram tvenne glas ur ett litet skåp samt satte en vinbutelj framför glasen. Vin var det enda, han hade till hands i detta ögonblick, då han väntade vännen Cello. En vinflaska hade han för övrigt nästan alltid att tillgå, ty det var sådana röda droppar, han företrädesvis använde vid sina mottagningar de kvällar, då lätta fötter gingo på hans stora, med falska rosor beströdda matta, då luften värmdes av ömma

37