Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/411

Den här sidan har korrekturlästs

nyss intagit ett mellanmål, bestående av kaffe, vars styrka upphjälptes genom en av herr Backlund medförd fickflaska, och de båda herrarna stodo nu i begrepp att avlägsna sig från trappan. Herr Backlund snodde under tystnad sin av kaffegöken våta mustaschsvans, medan den korte och fete herr Stoltz med en blårutig näsduk torkade något från sin panna, som han inbillade sig vara mödans svett. De två kamraterna ämnade gå ned till hamnen för att från kajen assistera vid en dykares mödosamma arbete i böljorna, när de från andra sidan hörnet hörde rop av ett antal karlröster:

— Tjuven, tag honom!

När Far i Skåpet då kom störtande i fullt språng med huvudet före som en tjur på en arena, förstod både herr Backlund och herr Stoltz, att detta måste vara tjuven. Ingendera yppade sina misstankar för den andre, förrän den förföljde hade rusat förbi. Då sade herr Backlund:

— Det var kanske han?

— Visst tusingen var det han, utbrast herr Stoltz med förolämpande min. Begrep du inte det strax.

— Du själv då, mumlade herr Backlund med en viss värdighet. Härpå satte de båda herrarna i gång, ropande av alla krafter ”tag fast tjuven”, medan de läto atletklubben pustande passera förbi för att på så sätt öka sin egen trygghet vid förföljandet, som lovade att bli spännande.

— Som vanligt inga poliser, mumlade herr Backlund.

— Tag fast tjyven, för attan, skrek andfådd herr Stoltz och kastade i detsamma ett par oförskämt förebrående blickar på en herre, som långsamt promenerade över gatan. Ser ni inte tjyven!

Skräddarmästare Vasanders herkulesklubb hade under tiden i spridd ordning vunnit betydligt på den jagade, som flåsande uppbjöd sina sista krafter för att över parkens gräsmatta söka komma i säkerhet. Redan modlös och utan hopp, råkade han emellertid här trassla in foten i en låg, nästan osynlig ståltrådsfälla, som utgjorde skydd för en liten rabatt. Far i Skåpet störtade till marken, och i ett nu var han omringad av den Vasanderska styrkan. Svängande med armarna och i jättelunk nalkades en stor poliskonstapel. Jakten var avslutad.


407