såsen, som stelnade i den isande kölden vid detta tillfälle — frågade plötsligt fru Åvik, född Tabell, liksom efter förut mellan föräldrarna uppgjord stridsplan.
— Anders, komma, det är märkvärdigt, komma, att inte den behaglige ingenjör Planertz har varit på besök, punkt. Vad kan väl detta bero på, frågetecken?
— Hum, sade fabrikör Åvik, och gluttade upp med sina mörka ögon, i vilka syntes ett hotande eldsken. Det beror inte på mej, Ann-Mari lilla. Det beror jevlerimä på någon annan.
Detta alltför tidiga utbrott från mannens sida misshagade på det högsta fru Åvik, som säkerligen tänkte på hur greve Carl skulle ha handlat i en liknande situation, och i synnerhet förargade hon sig över att mannen i hastigheten återtagit användandet av det för länge sedan i hemmet bortlagda värmlandsbetonade kraftordet. Fru Åvik svarade emellertid lugnt och kallt:
— Vem kan det då bero på, frågetecken?
Det blev tyst vid bordet, och Märta hörde soppskedarnas gång, medan hon kände en något för klumpig sympatispark på smalbenet från broder Frans. Hon lade ner skeden, rodnade och svarade stilla:
— Det beror på mig.
Fru Åvik vände styvt på sitt gråblonda huvud, såg med sina klara och nyktra ögon dottern i ansiktet och utbrast:
— Då har Märta begått en dumhet, komma, och handlat emot sina föräldrars vilja, punkt. Jag kan just undra, komma, vad Märtas konfirmationslärare skulle säga om detta, frågetecken?
Märta kände en ny och ännu kraftigare sympatispark från broder Frans. Fastän den smärtade henne på benet, gjorde den henne ändå gott i själen.
— Varken mina kära föräldrar eller konfirmationsläraren kan tycka illa om, att jag är ärlig, yttrade Märta, som själv tyckte, att det var fint svarat.
— Ärlig, mullrade fabrikör Åvik, och började skära i ett stycke pepparrotskött, som icke tycktes ha blivit riktigt slaktat, ty det levde och hoppade under kniven. Ärlig, ja! Du har sagt honom rakt i syna, att han kan dra förbi — förbi f—… Ja, gör detsamma, avbröt han sig.
418
