Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/445

Den här sidan har korrekturlästs

— Du kan ju börja själv, morrade Löf, med ett sarkastiskt leende.

— Ingen dag vet man, när man börjar, sade Cello hemlighetsfullt men ångrade strax sin barnslighet, ty han kom plötsligt att fasa för att hela hans glädje kanhända var byggd på en dåraktig inbillning. Han slog därför om med följande ord:

— Husch, ja! Jag får säga dig, att uppmaningen gäller mig själv lika mycket som andra.

— Den kärring man inte har, den låter en sova ostörd på vilsoffan efter middagen, svarade Löf med ett skratt, därmed på fri hand tillverkande ett ordspråk, medan han på papperskorgen upphängde en gul snusnäsduk till tork.

— Det är sant, svarade Cello inifrån sitt rum, medan han i hemlighet tänkte, att kärringar vore en sak men änglar en annan. Löfs hjärta är förtorkat, menade han. Han går ännu i Smedjan och har inte sett Trädgården.

Den alltför optimistiske Cello ville göra mera än sitt bästa för att söka skaffa tillrätta Nattens Drottning. Han undrade först, om inte fröken Åvik slarvat med genomläsningen av tidningarna; därför ställde han sig först att bläddra i arkivet. Han letade som en katta letar efter sina dränkta ungar, nosade i vartenda hörn av bladen, jamade framför varenda spalt för att locka fram verserna, men han fick icke reda på dem. Då vände han sig till den fete lille notischefen, men denne ritade endast ett jättefrågetecken i luften, och därefter utförde han en annan pantomim, föreställande en hand, som kastar ett manuskript i papperskorgen. Var Märta Åviks dikt vorden en låga och därefter intet, så var ju heller ingenting att göra åt saken, men Cello, som var en energisk natur och såsom förälskad dubbelt energisk, beslöt sig för att göra ett besök i Idiotlådan.

En sådan poeternas tårlösa grav finnes nästan på varje redaktion, dit ju alltid en mängd diktalster i bunden eller obunden form inlämnas. En del av dessa manuskript komma upp till sätterierna och inflyta i bladet, men många av de insända bidragen skärskådas av trötta blickar, varefter de vandra till papperskorgen, sedan till soplåren och slutligen till elden, där förintelseprocessen äger rum. En del alster hamna däremot i Idiotlådan. Dessa bestå ibland av

441