likaledes en dugande affärsman, om Ni ville ägna Eder åt detta levnadskall.” ”Ni är god och glad” o. s. v.
Samarbetet gick ganska bra, även om han visade litet misstänksamhet mot mig en och annan gång. Han var väl rädd, att jag skulle öppna en konkurrentföretag, när jag hade lärt mig hans vetenskap, men sådana tankar voro långt fjärran från mig, det svär jag på. Vi kallade för korthetens skull de olika formulären till exempel ”Glad och god” eller ”Utmärkt officer”. ”Glad och god” var ett kvinnoformulär, men ”Utmärkt officer” var naturligtvis ett sådant, som var avsett för manfolk. När någon tid hade gått, började min chef gå omkring och festa en smula; han kunde vara borta hela dagar, fastän många brev var att besvara, och jag satt alldeles ensam med en massa karaktärstolkningar att expediera. Så småningom hade jag lärt mig att försända enklare brev, och jag lade män i en hög och kvinnor för sig i en hög. Men min olycksstund skulle komma, och en dag, då jag väl var trött på detta arbete, som ju inte kunde vara någon framtid för mig, slappnade jag av och råkade expediera två brev med ”Utmärkt officer” till fruntimmer. Han upptäckte det, när vi räknade igenom och jämförde högarna, och blev alldeles röd i ansiktet. ”Jag skulle vilja vrida nacken av dej”, sade han. ”Du har fördärvat hela institutet! Hur många brev har du skickat fel?” ”Det kan minsann inte vara mera än två”, sade jag. ”Till posten genast och sök att få ut sista satsen”, skrek han. Men jag kunde inte få ut breven, och de två kvinnorna, den ena var en tjugutreårig kontorist och den andra en fyrtioårig föreståndarinna vid en hushållsskola, fingo var sitt brev, i vilka de tillråddes att ägna sig åt det militära livet, då deras karaktärer och anlag gjorde dem särskilt lämpade för det.
Herr Holmén såg verkligen road ut, där han satt, försiktigt rökande i skymningen.
Nu frågade han:
— Men är det verkligen möjligt, att människornas godtrogenhet kan gå så långt in absurdum?
Fondmäklaren Anker skrattade ett hest och fanatiskt skratt.
— Nå, börsspekulanterna då, utropade han. Nå!
— Hur gick det sedan? Slutade herr Anker på den omtalade
458
