Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/477

Den här sidan har korrekturlästs

mästare Vasander, hade en vacker dröm hänsynslöst utan föregående varningar blivit krossad.

Herr Vasander reste sig under tystnad från bordet, utbytte under tystnad de nerkippade tofflorna mot ett par med draghål prydda sandaler, satte en mässingsknapp i sin kraglinning och halmhatten på huvudet, alltjämt utan att yttra ett ord. Hustrun, som med fasa åsåg dessa dödstysta och hotande förberedelser, sade endast:

— Jesus! Ska du gå igen Vasander?

De gröngula hängmustascherna rörde sig icke till svar. Herr Vasander öppnade dörren, varefter han tyst och stilla försvann. Fru Vasander skyndade efter honom ut på gården; ett genomträngande och hysteriskt skri hördes över planen och upp till familjen Banckenbergs våning, där assessor Banckenberg stack ut sin tunna, förnäma näsa från ett fönster, blottade sin aristokratiska tandrad och frågade med ädel diskretion och låg stämma:

— Hennes majestäts tillstånd? Ah, jag förstår! Den lille tronföljaren väntas. Ah, fru hertiginna!

Härefter drog han åter in huvudet, medan ett nytt skri hördes, denna gång följt av ett klagande, långdraget utrop:

— Vasander går! O, Vasander går!

En smäll i grinden tillkännagav, att Vasander försvunnit, och detta betydde åter en veckas förvirring på verkstaden, hela skurar av förbannelser från dem, som skulle prova, och en oavlåtlig jämmer i familjen Vasanders kök.

Några dagar därefter infann sig herr Bengt Erlandsson för att prova sin nybeställda jaquette. Det var med denna, som han skulle göra sitt inträde hos familjen Åvik, och med denna, som han skulle promenera med fröken Åvik under de mörka trädkronorna, lyssna på vindens sus, fågelkvitter och vattnets sorl vid stranden. När Cello, som gick med militäriska steg och utspänt bröst, manlig och segerrik, fylld av vackra framtidsdrömmar, nalkades skräddarmästare Vasanders dörr, möttes han av hustrun, som i handen bar ett tvättbräde och i ögonen sorg och förtvivlan.

— Goddag, hälsade Cello med höviskt behag. Jag antar, att vi har vår duktige skräddarmästare inne?

Ett klagande skri bröt ut från fru Vasanders läppar; hon bredde

473