Sida:Kvartetten som sprängdes 1961.djvu/488

Den här sidan har korrekturlästs

— Jaså, på det viset, sade Karl Ludvig med käckhet och någon vrede. Jaså, detta är Linus far. Då vell ja säja mä däsamma, att han inte har skött sin plats.

— Han heter inte Linus, rättade herr Stoltz förnämt. Han heter Florinus, emedan att min håstru heter Flora och jag själv heter Linus. Så att vi har slagit ihopa namnet på min son.

— Mycke knepigt gjort, mumlade herr Backlund erkännande bakom sin väns rygg.

— Nu hörde jag, att herr kamreren kallat honom vid usslinge samt kört honom ifrån arrangemanget på kuntåret.

— Så är det, svarade Karl Ludvig uppbragt. Han passa inte tidera å gjorde förresten ingenting annat än smet ifrå arbetet. Dä ä synd om föräldrarne men —

— Pojken är från ett välfostrat hem, ifyllde lågmält och med rörd stämma herr Backlund. Arbetsam far och —

Under tiden hade den lilla tant Babba kommit ut i dörröppningen, och lyssnade där med klara och vänliga ögon till det märkvärdiga samtalet, vilket hotade att aldrig få något slut. Till sist ansåg sig Karl Ludvig tvungen att bjuda de båda männen, som alltmera och mera pressat honom bort emot herrumsdörren, att stiga in, varvid herr Stoltz gjorde en grandios bugning för tant Babba, under det herr Backlund mumlade en aftonhälsning bakom sina hängmustascher. De båda vännerna togo plats i sagosoffan medan Karl Ludvig förde den gamla damen in i sin sängkammare, där han på enträgen uppmaning av tanten berättade, vad besöket gällde. När emellertid tant Babba fick höra talas om att en liten gosse skulle mista sin plats, blev hon mycket rörd och gripen, klappade Karl Ludvig på armen och bad honom i kärlekens namn att låta den lille få stanna kvar. Tant Babba talade om Krubban och om Betlehems stjärna, och hon bad Karl Ludvig på sin brutna svenska att vara barmhärtig.

— Ja, men den uschlingen glömde Glädjens bödel. Lömmeln! Esses!

— Kom ihåg, Karl Loddvi, vädjade tant Babba med sin darrande stämma. Var menskelig, var humän! Var humän, lille Karl!

Efter en liten stund kommo Karl Ludvig och tant Babba åter ut till herrar Backlund och Stoltz, varvid Karl Ludvig meddelade,

484