66
En weddingtrip till södern
När herr Erlandsson och hans maka, född Åvik, stodo vid kupéfönstret dagen därpå för att företaga en resa till Dalarne, vecklade Cello upp en tidning, vilken han nyss mottagit från en tidningspojke, som samtidigt framfört en vänlig hälsning från redaktör Fogel. När Cello kastat ett par blickar i bladet, hoppade plötsligt följande ord ur hans mun:
— Lilla Fogel, du är en ängel…
— Menar du mig, älskling, sade fru Erlandsson med varm stämma.
— Må fan ta dej, fortsatte Cello i det han rodnande av vrede genomläste det festliga referatet av bröllopsakten i kyrkan, vilket bror Fogel försett med rubriken ”Ståtligt bröllop inom societeten”.
— Min Gud, utbrast den oroliga och förvånade fru Erlandsson. Va sa du?
— och så har han utav gammal vana skrivit ”En weddingtrip till södern” också — beskrivit hur tant var klädd — gamla Mussys svarta sidenkjol och kapott —
Äntligen erhöll den upprörda fru Erlandsson av sin vredgade man en förklaring. Hon sade då med ljusnande ansikte:
— Men det är väl riktigt rart gjort ändå.
— Visst är Fogel rar, sade Cello med sammanbitna tänder. Visst är han söt och rar! Käre Fogel, du är en ängel, men —
En reparation pågick i fabrikör Åviks kök, och på en smal stege intill det stora skåpet stod en ung målare med färgklickar på blusen och en vit mössa på huvudet, smackande och klafsande med en pensel högt uppe vid taket, samtidigt som han visslade de allra ljuvaste melodier. Nyss hade han på ett fintligt sätt förmält arian Om blott jag får din kärlek med I rosens doft, och ingen skulle ha kunnat utpeka gränsmärkena mellan de två tonskapelserna, i varje fall icke hushållerskan Alma och hembiträdet Hedvig, som
521
