gamle herrn rörde sig med kraftfulla steg bland rådvilla åskådarflockar vid stranden.
— Vi behöver en karl till, ropade sjökaptenen, bistert riktande sina ord till folkhopen, som huttrande och stampande betraktade tillrustningarna.
Just då hade herrarna Backlund och Stoltz anlänt till platsen. Dessa två personer voro närvarande vid så gott son alla eldsvådor, folksamlingar, drunkningsolyckor, polisuppträden, begravningar och gatugräl i staden. Herr Backlund, vars hustru innehade ett litet finbageri med gul kringla till skylt, och herr Stoltz, vars maka höll mangel, sågos nästan alltid tillsammans. Var det sommar, flanerade de ofta i stadens parker, men under den kulna årstiden skymtade de mest i gator, vars ödsliga husrader livades av en kaféskylt eller av ett och annat fönster, på vars glas tillkännagavs, att öl serverades och att biljard var tillgänglig. Herr Stoltz, som var liten, slätrakad, fet och grå, något slarvigt klädd, brådskade alltid, gick med korta steg och såg upptagen ut; herr Backlund var lång till växten, gick något framåtlutad, med långa steg, samt hade en brunröd mustaschsvans hängande i ett långt rävansikte, vari stirrade ett par nyfikna, men något rädda ögon. Den tid på dagen, då de unga kvinnorna skyndade från fabrikerna eller från kontoren för att intaga middagsmålet, sutto — om det var vackert väder — herrar Backlund och Stoltz på någon soffa i en lämplig parkpassage, där folkfloden skulle rinna fram; de läste då tidningar, med ena ögat i bladet och det andra i grannskapet av de förbifladdrande kjolarna. Var det rusk och en för observationer utomhus olämplig väderlek, lågo herrarna understundom i sina fönster, varifrån alltid någon gestalt på gatan kunde följas med ögonen. Herr Stoltz nödgades då, på grund av sin fetma, lägga en liten kudde under magen för att denna icke skulle taga skada genom trycket mot fönsterposten.
Det hände dock, att fru Backlund ibland motade herr Backlund, när han skulle gå ut, i synnerhet om hon behövde hjälp med en mjölsäck eller ältandet av en större deg. Herr Backlund fick då stanna hemma för att medverka vid hembakningen, ett medarbetarskap, som i sin ofrivillighet utövades under mulen tystnad, endast avbruten av degens klafsningar eller brödpickningens
50
