Icke heller torde det nu vara lämpligt att ställa några frågor rörande utsikterna för papp… rörande utsikterna för den närmaste tiden. Kort och gott: må edert arbete följas av det, som man önskar alla goda arbeten, nämligen välsignelse. Ingen mångordighet behöves; det är tillräckligt att säga, att vi i råd och dåd ha en man, till vilken vi med trygghet kunna vända oss. Alltid en vänlig blick, alltid ett uppmuntrande ord, när vi komma till eder. Ja, herr Anker! Jag är övertygad om, att det icke finnes någon här, som icke hyser vänskap och tacksamhet för eder, icke en enda, som icke i eder hand med lugn lägger sin lycka. (På den gamla guldbröllopsbrudens vissna kinder blänkte en tår, och brudgummens huvud vändes sakta, i förströdd beundran mot Ankers plats.) Därför tar jag mig friheten att utbringa en skål. Herr Anker leve!
— Förlåt, avbröt Reservlöjtnanten. Tillåter min ärade broder, att jag anför hurraropen?
— Gärna, insköt hastigt Häradshövdingen och log gladlynt.
— Ett tre-fal-digt le-ve!
— Fyrfaldigt, yrkade Direktören, Sjökaptenen och Ingenjören.
— Hum, det blir kungligt då, tvekade Reservlöjtnanten, men kör till! Ett fyr-fal-digt le-ve!
— Hurraaaa Hurraaaa! Hurraaaa! Hurraaaa!
Den rymliga matsalen, i vilken ljusen glittrade, medan vårkvällen stod skymningsblå i gardinöppningarna, höll på att sprängas av dessa hurrarop. Alla glas höjdes, allas blickar riktades mot fondmäklaren, som nickade likt en kinesisk porslinsdocka eller en Buddhabild med rörligt huvud.
Den gamla guldbruden grep efter sitt glas med skälvande hand; hon tycktes söka fondmäklarens plats med ögonen.
— Lilla mamma vill också skåla! Herr Anker, lilla mamma vill också skåla, jublade Häradshövdingen.
Den åldriga damen, som icke hörde riktigt väl och icke förstod allt vad som försiggick omkring henne, hade ur talet anammat ett par vändningar om lycka, tacksamhet och välsignelse, och hon gjorde sig därför en särskild, barnslig föreställning om fondmäklarens person, den hon icke kände, och om arten av hyllningarna för denne unge man med det slätrakade ansiktet och den blek-
73
