— Var och en är sig själv närmast. Alltså… Efter en beräkning av fem. Fem gånger tolv gör mig sexti…
Cigarrhandlaren låter slå ut de två små fönstren och insätter i stället en spegelglasruta, som går ända ned till gatan. I detta fönster står Cigarrhandlaren nu och skyltar med sina artiklar, vilka icke endast utgöras av cigarrer och tobaksvaror utan även av parfymer, kravatter och hårborstar… Tjugu Västerviks Sågblad… Tretti, fyrti…
— — —
v. Häradshövdingen har knappast hunnit släcka lampan på nattduksbordet, förrän han ger en middag, där åsynen av de ordensprydda gästerna mycket gläder honom själv och hans hustru.
— Bäste bror, jag skulle så gärna vilja, att du åtoge dig ett mål…
— Omöjligt, för vi ska resa.
— Ska ni resa?
— Ja, vi ska bosätta oss i södern någon tid. Tycker du om södern, Louise?
— O, ja!
Tåget vaggar mjukt fram genom södra Frankrike… Perpignan, Perpignan, Perpignan, står det på de stora, gråa vinbehållarna på stationerna. Där synes pinjens utslagna paraply och där poppelns hopspända. Tvåhundrasjuttio gånger tolv… Först tio gånger…
— Välkommen tillbaka, herr Häradshövding, och innerligaste tack för donationen… Landshövdingen har uppdragit åt mig att till eder herr Häradshövding — Solidarfett trettio, alltså, alltså, alltså. Förenade Kol, jaha, jaha. Var var jag nu nånstans… Barnhusets styrelse… frambära uttrycken för vårt innerliga… Landshövdingen har uppdragit att…
— — —
— Låt mej tänka, säger i retlig ton Symaskinsagenten, då hans hustru på natten vaknar och frågar, om han hörde något.
— Nej, låt mej tänka…
En person, som han länge plågat, besvurit, förödmjukat sig inför för att kunna avyttra en svårsåld symaskin, mötte honom just nu på gatan.
88
