Sida:Kyrka-Teologi-Prästkall-PD.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25

evangelieboken med ordet om Kristus, och när full mässa firas, sättes där fram bröd och vin och sången ljuder: »Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn...» Den som tänker igenom detta vet egentligen allt om kyrkan. Här blottas hennes grund och kraftkälla: evangeliet om Kristus. Här framställes hennes uppgift och mål: evangeliet om Kristus.

Grunden ser icke stark ut för den som räknar blott med jordiska maktfaktorer. Men intet i denna världen bygger på en fastare grund. Hur fåvitska äro icke deras förhoppningar, som tro att kyrkan kan »avskaffas», hur onödiga äro icke deras bekymmer, som oroa sig för att kyrkan skall »falla», därför att den moderna kulturstaten hotar att bliva, vad icke ens den hedniska staten var, religionslös, och umgås med planer på att beröva kyrkan sitt stöd!

Vår svenska kyrka är ingen statskyrka i ordets egentliga mening. Och den förbindelse, som råder mellan henne och staten, är icke på något sätt av väsentlig betydelse för henne. Vissa sidor av denna tillfälliga förbindelse äro kyrkan till gagn, andra äro henne till hinder. Den, som har största gagnet av den, är staten. Ty religionen är nödvändig för livets sammanhållande och om staten verkligen kunde praktiskt göra sig fri från varje förbindelse med religionen och denna kunde tänkas helt undanträngd, så skulle det kanske icke dröja så länge, förrän statens ledare finge anledning att betänka det gamla ordet: »Att bygga en stat utan religion är lika omöjligt som att bygga en stad i luften.» Det är icke något själviskt intresse hos kyrkan, när hon drar sig för att taga första steget till en upplösning av den nuvarande förbindelsen med staten. Tvärtom, skulle man gå till bedömande av vad som nu borde göras kyrkopolitiskt och därvid lägga s. a. s. kyrkosjälviska synpunkter till grund, så skulle man närmast komma till att kyrkan själv