Sida:Kyrka-Teologi-Prästkall-PD.djvu/35

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
35

endast kunna leva på kärlek. Då I erfarit detta, skolen I få ett uppriktigt intresse för alla mänskliga sysslor och verksamheter, sorger och glädjeämnen.

Icke makt eller parti skolen I söka, utan själarnas frälsning. Ack, stängen icke in eder i någon krets av personer eller tankar, utan viljen förstå människorna och söken att lära, att stava alltjämt några nya bokstäver i livets läxa! Inför utomståendes ovillighet skolen I spörja eder själva, om I funnit den rätta nyckeln till deras hjärtan och om I rätt använden Guds ords nyckel. Minnens mitt ord, eder sanna lycka och församlingens lycka skall bero på, om I gören allvar av Pauli regel: icke såsom herrar över församlingens tro, utan såsom medhjälpare till församlingens glädje. Icke herrar utan tjänare — icke tjänare åt parti eller åt egna eller kyrkliga maktintressen, utan tjänare åt församlingen till att verka glädje, ösa glädje, genom edert liv i kärlek och eder förkunnelse av det rena evangelium, ur den rika eviga glädjekällan till vederkvickelse åt förtvinande själar.

I skolen bliva allas tjänare men ingens träl, icke träl hos någon synd, icke träl hos någon enskild, icke träl hos någon klass. I ären naturliga fridsmäklare i klassernas kamp, naturliga hjälpare åt de svaga eller bedragna. Låtom oss lägga lugnt i edra händer vårt lands sociala fråga — ej såsom ett uppdrag på politikens fält, utan såsom en förmånsrätt för eder, som i all eder kallelsegärning han att göra med vårt folk i helg och söcken, i stad och på land, icke såsom med klassmedlemmar eller såsom med tillverkare och avnämare eller såsom med rättsstatens medborgare, eller i någon annan egenskap, utan såsom med enskilda människor.

Såsom Jesu tjänare haven I en bundsförvant hos varje människa. Motstånd skolen I röna, hårt motstånd, om I eljest driven sanningen, först och sist samma slags motstånd, som I haven att alltjämt bekämpa hos eder själva