Hilma Bruno.
Om på någon kan tillämpas: „hon har ätit af Idunas äpple“, så är det fru Hilma Bruno, född Schagerlund, hvars fägring och ungdomliga yttre af intet beröres.
Allt detta i förening med ett mildt, älskligt väsen, vacker organ och intelligent uppfattning af sina roller, har gjort att hon lyckats förvärfva sig stora sympatier hos Helsingfors publik, hvars gunstling hon länge varit och fortfarande är.
Ett godt bevis härpå framställdes, då hon i Juni 1889 firade sitt 25-års jubileum vid teatern och dervid publiken, som från golf till tak fylde salongen, genom inropningar, blommor och värdefulla presenter hyllade sin favorit.
Den aftonen utförde hon Cyprienne de Prunelles rol i „Låtom oss skiljas“. År 1882, då stycket första gången gafs i Stockholm, utförde hon samma roll, och en af de förnämsta tidningsrecensenterna på platsen skref då härom:
„Hvad pjesens utförande beträffar, knyter sig största intresset omkring Cypriennes parti, hvilket i fru Bruno fått en representant, som genast tager åskådaren med storm. Vi tro oss ej begå något misstag, då vi påstå, att denna är den af fru B. hittills bäst återgifna roll, vare sig att man fäster sig vid ledigheten och elegansen i hennes uppträdande eller vid hennes såväl om god uppfattning, som om träffande betoning vittnande förmåga att i dialogen inlägga det uttryck, som
