Sjuklig och bruten, så mycket han kunde det blifva,
återvände han sommaren 1864 till Helsingfors och
egnade sig åt musikalisk komposition under sitt sista
lefnadsår. Så danade han sångspelet „Ainamo“,
komponerade musiken till „Ålandstärnans sång“ af F.
Cygnæus samt sorgmarschen vid universitetets åminnelsefest
öfver den unge thronföljaren Alexander Nikolajevitsch,
alla med konstnärliga ansatser och förtjenta att ej
alldeles försänkas i glömskans sköte.
Kort derpå gjorde en häftig tyfus-sjukdom slut på den rikt begåfvade mannens lif den 24 Juli 1865. Han ligger begrafven på Helsingfors äldre lutherska begrafningsplats, något i nordvest från jordfästningskapellet.
Vi fordra nu mera af en kompositör, hvilken gör anspråk på namnet konstnär, vida mera djupgående musikaliska insigter och större mogenhet i att låta sin själ i toner tala till allmänheten än det mått häraf, som förefanns hos Filip von Schantz. Men han sökte och fann dock källan till sina kompositioner i det, som ännu gör en nordisk konstnär bemärkt, i sitt eget folks musikaliska genius.
Om han också ej fylde det konstnärliga måttet för vår tid, var han dock en rask tiraljör i förpostkedjan af den skara högt begåfvade musiker, som nu hedra vårt land.
Filip von Schantz var en man, som om han sett dagen tvåhundra år tidigare skulle hafva kunnat sitta stolt till häst i spetsen för det finska rytteriets musikkår under det trettioåriga krigets dagar eller hade han
