Spillror.
Jag såg honom första gången som förhoppningsfull, ung student på nyårsbalen hos grosshandlar Steijers. Trots sin låga börd var han en i allo städad och behaglig personlighet och hans tilltalande yttre gjorde honom till en fruntimrens förtjusning.
Vi sammanträffade sedermera rätt ofta i hufvudstaden, i synnerhet vid de juridiska föreläsningarna, hvilka han flitigt bevistade. Det var ett sant nöje att uppspåra detta aktningsvärda exempel på en allvarlig, framåtsträfvande ung man, ja jag måste erkänna, att hans umgänge medförde någonting förädlande åt enhvar, som kom i åtnjutande deraf.
Tio år efter aflagd kameralexamen råkade jag i diverse angelägenheter göra en tripp till Helsingfors. Huru förändradt allt mot förr! Staden hade i sanning på ett förvånansvärdt sätt växt till sig under dessa år. Nya vyer, nya anleten mötte mig öfverallt.
Smått trött efter mina strapatser hade jag slagit mig ned i ro vid ett af småborden i Kapellesplanadens
