»Här skulle jag inte vilja gå, om jag vore ute i orätt ärende.»
»Nej, säg det!» sade hustrun. »Det har du så rätt i. Men vet du, att där borta har vi allt graven.»
Han skymtade de uppvräkta gravhällarna mot den dunkla natthimlen.
Strax efteråt voro de framme vid graven, och de funno den öppen. Hålet i gravvalvet var inte igenmurat.
»Det här tycker jag är bra vårdslöst», sade mannen. »Det är ju enkom gjort för att utsätta alla dem, som vet vad det är för en skatt, som göms här nere, för den värsta frestelse.»
»De litar nog på att ingen törs göra något mot en död», sade hustrun.
»Det är ju inte för roligt att ge sig ner i en sådan här gravkammare heller», sade mannen. »Att hoppa ner i den vore väl inte så svårt, men sedan bleve man visst sittande där som en räv i en rävgrop.»
»Jag såg, att de hade satt ner en liten stege i graven i förmiddags», sade hustrun, »men den åtminstone måtte väl vara borttagen.»
»Jag skall minsann se efter», sade mannen och famlade sig fram till gravhålet. »Nej, tänk du!» brast han ut. »Det här går då över alla gränser. Stegen står kvar här.»
»Nog är det bra försumligt», instämde hustrun. »Men vet du jag tycker, att det inte gör så
