flickan, kusin, hon är en Löwensköld av den rätta sorten, och hon tycker inte om att bli utställd till beskådande. Och jag försäkrar kusin, att alltsedan hon kom hit i går kväll, har hon bemödat sig om att sjunga falskt alldeles som min faster Clementine. Och nu gör jag som grev Cronfelt, kusin, jag ber om nådig förlåtelse och säger, att jag förstår, att en fröken Löwensköld inte vill låta bese sig som en häst på en marknad.»
Med detsamma reste hon sig och bredde ut armarna, och Charlotte flög henne om halsen och kysste henne och grät av lycka och beundran och tacksamhet.
Alltifrån den stunden hade hon älskat sin svärmor nästan mer än Karl-Artur själv. För hennes skull, för att hon skulle få sina drömmar uppfyllda, hade hon förmått Karl-Artur att vända åter till Uppsala och avsluta sina studier, för hennes skull hade hon denna sommar velat göra honom till lektor, så att han skulle få en ställning i världen och bli något mer än en fattig lantpräst.
För hennes skull hade hon denna morgon lagt band på sig och ödmjukat sig.
