förslaget, men plötsligen slog han sig för pannan. »Jag kan ju inte. Jag måste ut på långresa i dag. Resvagnen skall stå för porten klockan två.»
»Vad säger brukspatron?» utropade prosten. »En sådan skada! Men jag förstår. Tiden måste passas.»
»För-budssedlar är utskickade till gästgivargårdarna», sade Schagerström och såg dyster ut.
»Men skulle det inte gå för sig, att brukspatron följde med till prostgården i min vagn, som är förspänd och färdig, så att vi kan fara genast?» frågade prosten. »Resvagnen kunde komma och hämta i prostgården på bestämd tid.»
På detta sätt ordnade man saken. Prosten och Schagerström åkte till Korskyrka i heltäckarn, och order gavs, att brukspatronens resvagn skulle komma efter till Korskyrka, så snart som man hunne bli färdig med matsäck och annan packning, som den skulle medföra.
Under färden voro de två herrarna så muntra som bönder, som fara till en marknad.
»Om jag skall säga min mening», sade prosten, »så har Charlotte inte förtjänat det här, så, som hon i går bar sig åt mot brukspatron.»
Schagerström brast i skratt.
»Nu råkar hon i en riktig klämma», sade prosten. »Jag gläder mig åt att se hur hon skall reda sig ur den. Brukspatron skall få se, att hon kommer att företa sig något helt oväntat, vad ingen annan
