utmärka sig. Nej, erbjudandet kunde inte betyda annat, än att hon på ett älskvärt sätt ville förhindra, att han skulle vända åter till Kronbäcken. Hon var inte precis ovänligt stämd mot honom, hon ville gärna hjälpa honom, men hon kunde inte stå ut med att ha honom i sin närhet.
Han skulle också ha velat gå hennes önskningar till mötes och aldrig mer visat sig för henne, men innan han tillträdde den nya platsen, var han tvungen att fara till Kronbäcken för att få sina instruktioner. Och då han hade kommit dit, blev han tillsagd av brukspatron Fröberg, att han skulle gå in till damerna i stora byggnaden, därför att hans myndling hade några instruktioner åt honom, hon också.
Således begav han sig upp i det lilla förmaket till höger i förstugan, där fruntimmerna på Kronbäcken brukade sitta vid sina handarbeten, och hon kom genast emot honom med utsträckta händer, alldeles som man möter en, som man ivrigt har längtat efter. Och till sin förfäran såg han, att hon var ensam i rummet. Det var första gången i livet, som han och hon hade råkats, utan att det hade varit andra personer närvarande.
Bara detta kom hans hjärta att bulta, men värre blev det, då hon på sitt vanliga glada och rättframma sätt sade till honom, att på Gammalhyttan, där han nu skulle bli förvaltare, fanns det en stor och präktig herrgårdsbyggning, så att han nu när som helst kunde tänka på att gifta sig.
