råkat på Kronbäcken på den tiden, då kunglig sektern som så mången annan for där i friarärenden. Han skyndade sig fram för att få säga ett par ord till honom.
»Å, se beskedli... jag menar bruksbokhållar Nyman!» sade kunglig sektern. »Roligt att råkas här i Stockholm. Hur står det till på Kronbäcken?»
»Kunde inte kunglig sektern laga så, att jag finge tala med Schagerström?» sade bruksbokhållarn. »Jag har rest genom natt och dag i ett viktigt ärende, och nu kan jag inte en gång få råka honom.»
Kunglig sektern såg på klockan.
»Jag är rädd för att herr Nyman får ge sig till tåls ett par timmar, innan det kan vara slut där inne.»
»Vad i all världen håller de på med?»
»Jag vet inte om jag har rätt att tala om det ännu.»
Bruksbokhållarn tänkte på den angenäma platsen, som han innehade på Kronbäcken såsom fruns och döttrarnas allt i allo, och han vågade sig på en djärv gissning.
»Jag vet ju, att Schagerström ämnar göra sig av med sina egendomar», sade han.
»Jaså, ni har redan fått nys om saken nere vid bruken», sade kunglig sektern.
»Ja, så mycket vet vi, men vi har inte hört vem som skall köpa dem.»
»Köpa dem!» utropade kunglig sektern. »Inte
