»Förvaltarn har inte skrivit om detta», sade Schagerström.
»Det lönar sig ju inte att skriva till dig. Börjesson skickade bud till gubben Fröberg för att be om hjälp, men gubben tyckte, att det var för mycket för honom. Detta måste du själv reda ut.»
Schagerström gick fram till dörren och ringde på betjänten.
»Jag skall genast resa till Värmland», sade han. »Säg till Lundman, att han gör i ordning vagnen!»
»Med förlov», sade herr Nyman, »jag har brukspatron Fröbergs resvagn med friska hästar stående utanför porten. Om du bara vill sätta på dig reskläderna, så kan vi fara vilket ögonblick som helst.»
Schagerström tycktes på väg att lyda honom, men helt plötsligt strök han med handen över pannan.
»Sammanträdet!» sade han. »Det är verkligen viktigt. Jag kan inte fara förrän om en halvtimme.»
Men det var inte bruksbokhållar Nymans mening, att han skulle få tid på sig att skänka bort sina egendomar.
»Ja, en halvtimme kan ju inte ha så mycket att betyda», sade han. »Men för dem, som ligger ute på kalla marken nu under höstkylan, kan den vara lång nog.»
»Varför ligger de ute på kalla marken?» sade Schagerström. »De har ju stora byggningen.»
