Triumfen.
Ett par dagar efteråt kom prostinnan Forsius en förmiddag in till mannen, där han satt vid sitt skrivbord.
»Gör dig något ärende, gubben min, och gå in i matsalen, om du vill se något vackert!»
Gubben reste sig genast. Han gick in i matsalen och såg där Charlotte, som satt borta vid ett av fönsterborden med ett broderi i handen.
Hon arbetade inte, utan satt med händerna i skötet och stirrade neråt flygeln, där Karl-Artur hade sin bostad. En jämn ström av besökande vandrade denna dag från grinden fram emot flygeln, och det var dessa hon betraktade.
Prosten hade en stund letat efter sina glasögon, som han hade i gott förvar inne i sitt eget rum. Under tiden tittade han på Charlotte, som med ett milt leende följde allt, som skedde där borta åt flygelhållet. En svag rodnad färgade kinderna, och ögonen lyste av en stilla hänförelse. Hon var verkligen vacker att se på.
Då hon märkte prostens närvaro i rummet, sade hon ett par ord.
»Folk går ut och in hos Karl-Artur hela dagen.»
