amorin av porslin, som hade sin plats på hennes sekretär.
»Det är alltså henne, som du har skyddat hela denna tid», sade hon till den lilla figuren. »Du har hållit din hand över henne och inte över mig. För hennes skull, därför att hon älskade Karl-Artur, var det, som Schagerström måste fria till mig och som allt detta andra måste hända.
»För hennes skull var det, som Karl-Artur och jag måste bli oense, för hennes skull måste Karl-Artur fria till dalkullan, för hennes skull måste Schagerström sända mig blombuketten, så att all försoning blev omöjlig.
»Ack, Amor, varför skyddar du hennes kärlek? Är det därför, att den är otillåten? Är det sant, att du ser med största nåd till sådan kärlek, som inte får finnas till?
»Min egen Amor, du borde blygas. Här har jag ställt dig som en vaktare över min kärlek, och du, du hjälper endast denna andra.
»Därför att Thea Sundler älskar Karl-Artur, lät du mig uthärda förtalet, nidvisan, visselserenaden utan att försvara mig.
»Därför att Thea Sundler älskar Karl-Artur, lät du mig säga ja till Schagerström, du lät lysa för oss, du ämnar kanske också föra oss samman i brudstol.
»Därför att Thea Sundler älskar Karl-Artur, har du låtit oss alla leva i elände och förskräckelse. Du sparar ingen. De gamla människorna här och
