hårarbeterskan. Det förefaller, som om hon hade valt att genom sin dotters förmedling intränga i hennes karaktär, begåvning och vanor för att sålunda utröna om hon kunde tänkas lämplig som hustru åt hennes son. Ty att överstinnan från första ögonblicket hade gissat, att det var just denna unga kvinna, som var hennes sons nya fästmö, därpå behövde ingen tvivla, som hade något begrepp om hennes genomskådande skarpsinne.
Emellertid avkortades dalkullans vistelse i det Ekenstedtska huset genom en sorglig händelse. Överstens syster, fru Elise Sjöborg, som var änka efter domprosten Sjöborg och alltsedan mannens frånfälle hade bott i sin brors hus, fick ett slaganfall och avled efter ett par timmar. Man måste göra förberedelser för en anständig begravning, alla utrymmen togos i anspråk av sömmerskor, bakerskor och av tapetserare, som skulle draga rummen i svart. Dalkullan blev omedelbart avskedad.
Hon kallades in på överstens expedition för att få sin betalning, och husfolket lade märke till att samtalet inne på kontoret räckte ovanligt länge och att kullans ögon voro röda av gråt, då hon kom ut därifrån. Den godhjärtade hushållerskan trodde, att hon var sorgsen över att behöva i förtid lämna detta hus, där man hade bevisat henne mycken vänlighet, och som ett slags ersättning inbjöd hon henne att titta in i köket på själva
