skildra hennes sons predikan näst sista söndagen och den verkan den hade på åhörarna.
Vid bordet reste sig unge Ekenstedt och höll över den döda ett tal, som av alla närvarande mottogs med den största beundran. Man förvånade sig över det enkla och dock så fängslande och spirituella uttryckssättet liksom över den åskådlighet, varpå han framställde den bortgångna, som tycktes ha varit mycket fästad vid honom. Schagerströms och säkert många av de övriga gästernas uppmärksamhet drogs dock stundtals från talaren för att ägnas hans mor, som satt försjunken i tillbedjan och hänförelse. Han hörde av en bordsgranne, att överstinnan skulle vara en femtiosex eller femtiosju år gammal, och fastän hennes ansikte inte precis förnekade hennes år, tvivlade han på att någon ung skönhet hade att förfoga över sådana talande ögon och ett så fängslande leende.
Allt avlöpte sålunda på bästa sätt, men då gästerna hade stigit upp från bordet och kaffet skulle bjudas, inträffade i köket en liten malör. Husjungfrun, som skulle bära omkring den tunga brickan med kaffekopparna, råkade slå sönder ett glas och skar sig på en skärva, så att blod började rinna. Ingen förstod sig på att i hastigheten hejda blodflödet, och så liten skadan än var, kunde hon inte bära brickan, då blod oupphörligen droppade från handen.
När man nu såg sig om efter en
19. — Lagerlöf, Charlotte Löwensköld.
