Hon närmade sig dörren, då hon hade utslungat denna hotelse, och gick sin väg utan att invänta något svar.
II.
Efter frukosten bad prosten Charlotte följa honom in i hans run. Där meddelade han henne, att Schagerström, som måtte ha rest förbi prostgården sent föregående kväll, hade sänt in sin betjänt i köket med ett stort konvolut, som bar prostens adress. Konvolutets egentliga innehåll utgjordes emellertid av ett långt brev till Charlotte. Till prosten hade Schagerström endast skrivit några ord för att be honom försiktigt förbereda Charlotte på att hans brev innehöll tunga och sorgliga nyheter.
»Jag är inte oförberedd, onkel», sade Charlotte. »Jag har talat med Karl-Artur i dag, och jag vet redan, att han har brutit med sina föräldrar och att överstinnan är sjuk.»
Den gamle blev fullkomligt bestört. »Vad säger du? Vad säger du, mitt hjärtebarn?»
Charlotte strök med handen neråt gubbens arm.
»Jag orkar inte tala om det nu, onkel. Men låt mig få mitt brev!»
Hon tog det ur gubbens händer, gick upp på sitt rum och läste det.
Schagerströms brev innehöll en ganska utförlig beskrivning på alla de händelser, som under
