hos fåglar eller hos barn, sedan hon hade förlorat sin kärlek?
Det nya äktenskapet, som hon skulle träda in i, låg framför henne som en stor, naken öken. Om hon hade haft sin kärlek kvar, så hade hon dock haft något innehåll i sin själ. Nu skulle hon bli sittande på den främmande gården med tomhet inom sig och tomhet utom sig.
Hon kom att tänka på överstinnan. Nu visste Charlotte vad det var, som hade vållat hennes vrede, varför hon hade sett så där sträng och hotande ut. Också hon hade legat och tänkt på att Karl-Artur hade dödat hennes kärlek.
Charlottes tankar kommo också att syssla med Schagerström. Hon undrade vad överstinnan hade sett hos honom, som hade kommit henne att önska, att han vore hennes son. Överstinnan hade inte sagt det där som en tom artighet, utan hon hade haft någon mening med sina ord.
Charlotte behövde inte länge fundera, förrän hon visste vad överstinnan hade sett. Hon hade upptäckt, att Schagerström kunde älska. Det var det, som Karl-Artur inte förstod sig på. Han kunde inte älska på det rätta sättet.
Charlotte smålog litet klentroget. Kunde Schagerström älska på ett bättre sätt än Karl-Artur? Han hade dock burit sig ganska hänsynslöst åt både vid sitt första frieri och vid lysningen. Men överstinnan såg klarare än någon annan. Hon
