kyrkbyn, satt Charlotte åter tätt vid hans sida småleende och pratande.
Nå ja, det var lätt att förstå, att hon skulle hålla god min, medan de foro framåt bygatan. Det skulle naturligtvis bli annat av, då de kommo ut i ensamheten på stora landsvägen.
Men Charlotte fortsatte, som hon börjat. Hon talade livligt och glatt under hela resan. Och de samtalsämnen hon valde voro i hög grad ägnade att visa honom, att hon tog sitt äktenskap på fullt allvar.
Hon började med att tala om hans hästar. Hon ville i första rummet veta något om de fyra, som drogo landån. Var voro de köpta, hur gamla voro de, vad hette de, hur var det med härkomsten, voro de skygga, hade de någonsin skenat med honom? Därpå kom turen till alla andra hästar, som funnos på Stora Sjötorp. Var det möjligt, att det också fanns riktiga ridhästar där, riktiga, inridna ridhästar? Och sadlar? Fanns det verkligen en engelsk fruntimmerssadel?
Hon ägnade en medlidsam tanke åt prostgårdshästarna. De komme att bli alldeles förstörda nu, då hon inte mer fanns till hands för att skaffa dem litet motion.
Här kunde inte Schagerström låta bli att göra ett inpass. »Jag hörde av en främmande dam i diligensen häromsistens», sade han, »hur en viss fröken misshandlade sin välgörares oskyldiga kreatur.»
