till en liten välkomstmiddag och om mäster kunde hinna att resa en äreport, så vore det inte honom emot.
När de på så sätt hade skaffat sig fria händer, hade de förträffliga människorna bara inväntat Schagerströms avresa för att sätta i gång med förberedelser till ett nästan kungligt mottagande.
»Betänk det, fru Sällberg!» sade trädgårdsmästarn. »Hon är ju en adelsfröken, hon vet nog hur det brukar gå till på ett så pass stort ställe som detta.»
»Hon kommer ju bara från en prostgård», sade hushållerskan, »så att jag tror då visst inte, att hon förstår något, men det hindrar inte, att en annan vill visa, att en har lite vett.»
»Åhå, var inte så säker på det!» sade trädgårdsmästarn. »Jag har sett henne i kyrkan. Hon såg visst inte ut som en vanlig prästgårdsmamsell. Ni skulle ha sett hur hon förde sig. Jag tyckte mig känna igen gamla nådan här på Stora Sjötorp. Jag blev varm om hjärtat.»
»Det må vara med förnämiteten, hur det vill», sade hushållerskan, »jag är glad, att vi får en ung fru i huset. Det blir baler och tillställningar. En får visa vad en duger till. Det blir annat än att dag ut och dag in laga mat åt några herrar, som bara kastar i sig maten.»
»Bara ni inte får för mycke av det goda!» skrattade trädgårdsmästarn. »Den som har gått
