under prostinnan Forsius i så många år, den förstår sig på hushållsväsendet.»
Han skyndade ut med detsamma, ty det var sannerligen nödvändigt att komma till handling. Om fyra äreportar skulle hinna resas och därtill ingången smyckas med ett namnchiffer av blommor, så fick man inte stå och prata bort tiden.
Mäster skulle nog inte heller ha gått i land med uppgiften, om han inte hade funnit så många ivriga hjälpare. Men man får tänka sig, att hela gården och hela bruket hade råkat i hänförelse. Man skulle åter få en fru där uppe i det stora herrgårdshuset, man skulle få någon, som man kunde gå till med sina bekymmer, med sina krämpor. En matmor var ändå något förmer än en husbonde. Hon höll sig hemma, henne kunde man tala med om barnen och om kon. Det var nästan för gott för att vara sant, att hon skulle vara där redan i denna dag.
Ett par pojkar förde omkring nyheterna till de underhavande, och på alla torp och i alla lägenheter skrudade man sig så gott man förmådde för att gå upp till bruksherrgården och få se en skymt av den nygifta. Men var och en, som kom fram till gården, sattes genast till arbete. Äreportarna restes, gamla flaggor och standar, som hade varit i bruk under de forna ägarna, hissades upp utmed vägen. Ett par små salutkanoner letades fram. Det var ett liv och ett vimmel, varom man knappt kan göra sig en föreställning.
