Men då de nygifta vid sextiden körde in på Stora Sjötorps ägor, var också allt i ordning.
Vid den första äreporten, som befann sig inne i skogen, hälsades de av alla brukets smeder med släggor på axeln. Vid den andra, som var rest i skogsbrynet, stodo jordbruksarbetarna och skyldrade för dem med sina spadar, vid den tredje porten, som betecknade ingången till allén, hurrade mjölnare och sågare, vid den fjärde, som förde in på gårdsplanen, överlämnade trädgårdsmästarn, omgiven av sina drängar, en härlig blombukett. Uppe vid huset äntligen stodo bruksförvaltarn, bruksbokhållarna, inspektorerna, hushållerskan och tjänsteflickorna och bugade och nego.
Egentligen var inte ordningen så god, som den här har beskrivits. Alla människor voro i det bästa humör, de hurrade och skreko av all makt, även då vagnen hade kommit förbi den äreport, som de voro satta att bevaka. Barnungarna sprungo i kapp med vagnen på ett mycket litet högtidligt sätt, och kanonskotten brunno av i de mest oväntade ögonblick, men det hela var dock så vackert och festligt, att salig fru lagmanskan skulle ha varit nöjd, om hon hade sett ner från sin himmel, och tyckt, att Stora Sjötorp och hennes gamle trädgårdsmästare hedrade sig.
Schagerström, som alls inte hade tänkt sig något så storartat mottagande, höll på att bli ond över den frihet, som hans underlydande hade tagit sig, men innan han hade givit luft åt sitt missnöje,
