Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs
103

till förmån för fastigheten gällande servitut uppförts eller anbragts utom fastighetens område,. bör hänföras till fastigheten. Själfva servitutet ingår bland de befogenheter, som tillkomma fastighetens ägare; vid sådant förhållande bör ock den anordning, som erfordras för servitutets tillgodogörande, anses såsom tillbehör till fastigheten. Denna grundsats, hvars giltighet i motiven till 1895 års lag förntsättes, har synts böra i lagen uttryckas. Särskild betydelse lärer ett sådant stadgande äga med afseende å ledningar, som anbringas för en fastighets behof men måste framgå, äfven öfver andra fastigheter. Dylika ledningar äro enligt förslaget att till hela sin sträckning anse såsom tillbehör till den härskande fastigheten.[1]

I detta sammanhang har Beredningen ansett sig böra upptaga de undantag från den allmänna grundsatsen om hvad som är tillbehör till marken, hvilka i 4 § af 1895 års lag omförmälas i andra punkten af första stycket och i andra stycket. I dessa fall äro nämligen de ifrågavarande byggnaderna och anläggningarna uteslutna från att vara tillbehör till fastigheten icke, såsom i det fall första punkten af första stycket afser, därför att de tillhöra annan än fastighetsägaren utan därför att de äro tillbehör till ett rättsobjekt af lös egendoms natur, tomträtt eller grufva. Det har därför synts riktigast att redan här anmärka detta förhållande.


3 §.

Tillbehör till byggnadI förevarande paragraf, som har till uppgift att angifva hvad som är tillbehör till byggnad, hafva vidtagits några mindre förändringar, hvilkas behöflighet erfarenheten synts gifva vid handen och som grunda sig på framställning från de inom Sverige arbetande brandförsäkringsbolagen.

Då ledningar för uppvärmning, belysning, luftväxling samt vattens eller andra ämnens inledande eller bortförande i allmänhet äro att hänföra till den fasta inredningen, har deras omnämnande i lagen strängt taget icke varit nödvändigt eller kunnat åsyfta, att endast ledningar af detta slag skulle räknas såsom tillbehör till byggnaden; äfven andra ledningar äro att dit hänföra, såvida de äro att anse såsom fast inredning. Till undvikande af missförstånd har det emellertid ansetts

lämpligt att jämte omförmälda ledningar i lagen särskildt omnämna också ledningar,

  1. Jfr dock K. Maj:ts dom den 29 sept. 1904 (N. J. A. s. 310) angående telefonledning öfver annan fastighet.