Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/126

Den här sidan har korrekturlästs
115

Där rå och rör icke funnos, erkände Upplandslagen "gamla och forna gärdesgårdar" såsom ägoskillnad byar emellan, så ock vattendrag, om de icke voro allt för obetydliga. Upplandslagens bestämmelser om ägogränser byar emellan upptogos nästan oförändrade i 26 kap. byggningabalken i landslagen. De ligga ock till grund för 1734 års lags hufvudstadganden om ägogränser, 12 kap. 3 och 4 §§ jordabalken.

Gränsmärken mellan fastigheter i samma by omtalas däremot sparsamt i de äldre lagarna. För att angifva gränserna mellan byamännens tegar i de särskilda ägoslagen hafva mindre stenrösen ansetts tillräckliga, måhända i regel en enda sten i hvarje hörn af de vid solskiftet förutsatta. rektangulära tegarna. Då andelarna i byns särskilda ägoslag bestämdes af byamålet och sålunda genom enkel mätning af t. ex. åkertegarnas bredd de rätta gränserna mellan byamännens andelar kunde när som helst bestämmas, låg det mindre vikt på själfva gränsmärkena. Egentliga ägotvister, i hvilka afgörandet var beroende af gränsmärkenas läge, kunde icke på solskiftets tid förekomma mellan fastigheter i samma by, väl däremot tvister, där de bestämda ägogränserna. sådana fastigheter emellan ägde betydelse. t. ex. mål om åverkan och olofligt bruk af annans område.

I ofvan antydda förhållanden finner det sin förklaring, att man i såväl offentligträttsliga som privaträttsliga urkunder anväder fastighetens byamål – senare företrädesvis mantalet – jämte byns namn såsom beteckning å de särskilda fastigheterna i ett byalag; närmare beskrifning å fastighetens läge och gränser anses i köpebref och andra öfverlåtelsehandlingar icke nödig. Allt från Gustaf I:s tid hafva de särskilda fastigheterna å landet på nämnda sätt upptagits i jordeböckerna. Fram jordeböckerna åter hafva dessa beteckningar öfvergått till fastighetsböckerna. Jordeböckerna hafva emellertid hitintills lidit af den ofullständighet, att de icke hållits i jämbredd med den alltjämt fortgående jordstyckningen utan allenast upptagit de fastigheter, som varit särskilda vid tiden för jordebokens uppläggande.

Medan jordeboken icke gifver någon anvisning om de särskilda fastigheternas läge på marken, blifver detta för de flesta fall händelsen med det fastighetsregister, som enligt förordningen den 13 juni 1908 upplägges, nämligen i fråga om de fastigheter, hvilka, ingått i skifte. Först genom skiftesförfattningarna har skapats en anordning, hvarigenom gränsförhållandena mellan fastigheter i samma by eller skifteslag definitivt bestämmas; medan ännu på sol- eller tegskiftets tid