Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/130

Den här sidan har korrekturlästs
119

förslag, att rå och rör skulle upprättas af häradshöfdingen och några af nämnden. I 1723 års förslag tillades, att häradshöfdingen skulle därå gifva bevis, som sedan borde i häradets dombok införas. I denna form ingick stadgandet i 1734 års lag, 13 kap. 1 § jordabalken. I den mån detta stadgande blifvit tillämpadt, äger otvifvelaktigt ett dylikt bevis samma giltighet som en dom i rågångstvist, dock endast under förutsättning, att beviset innehåller, att rågången varit ostridig och blifvit i enlighet med parternas öfverensstämmande uppfattning utstakad.

Redan förut hade emellertid genom 1725 landtmäteriinstruktion införts en särskild af domstols handläggning oberoende form för rågångars bestämmande; det medgafs parterna att under landtmätarens medverkan vid rågångsutstakning träffa förening. Jämte det sättet för råstenarnas ivterfinnande, beskrifvande och aftagande på karta blef föremål för utförliga bestämmelser, föreskrefs i 9 § af nämnda instruktion, att landtmätaren intet borde företaga med byägoskillnaders afmätande utan i angränsande grannars eller parters närvaro. På det ingen invändning måtte sedan göras mot den rågång, som blifvit på kartan aftecknad, utan densamma i alla tider äga ett fullkomligt vitsord, skulle vid mätningen hållas ett fullständigt protokoll, som utvisade, att alla vederbörande varit kallade och tillstädes vid mätningen samt deras därvid gjorda påminnelser blifvit iakttagna; och borde samma protokoll underskrifvas af landtmätaren och alla, som voro tillstädes. Detta protokoll öfver ragñngen kunde vid ordinarie tinget uppvisas och af häradshöfdingen och tingsrätten med häradets sigill "verificeras och stadfästas". Yppades tvist om rågången, borde "båda sidornas pretentioner noga aftagas samt deras skäl och råmärken beskrifvas".

I 1783 års förordning om landtmäteriet funnos i det kapitel, som afhandlar geometriska mätningar, utförliga föreskrifter, huru vid förefallande rågångstvister skulle förfaras. Enligt 62 § hade landtmätaren att, om han ej kunde åstadkomma förening, uppgå och afmäta pretentionslinjerna å ömse sidor. Kartan och protokollet skulle därefter lämnas i de tvistandes händer, på det de skulle kunna uppgifva sådant till domarens vidare åtgärd. Men då parterna i godo förenade sig om det tvistiga, borde landtmätaren upphugga och med fullkomliga rösen befästa och utmärka den antagna skillnaden, hvarefter karta och beskrifning borde till rättens fastställande ingifvas. Landtmätaren var vidare skyldig att en månad före det ting, då kartan och beskrifningen skulle fastställas, i socknen, där