gränsbestämningen fått karaktären af en offentlig förrättning; karta och handlingar öfver densamma komma att finnas i offentligt arkiv tillgängliga. Någon tvekan att tillerkänna dessa föreningar samma giltighet som om rågången blifvit genom dom fastställd synes därför icke höra. föreligga. I enlighet härmed har bestämmelsen i förevarande paragraf blifvit atfattad.
Hvad angår de rågångsutstakningar, som afse en förut fastställd eller behörigen bestämd rågång, äro de till sin natur närmast att jämföra med förklaring af dom. Det måste därför i och för sig anses såsom en oegentlighet, att denna åtgärd kan vara på. det sätt anförtrodd åt landtmätaren, att hvad han bestämmer om rågången kan komma att vinna laga kraft. Men då lagstiftningen upptagit ett sådant stadgande, måste däraf följa, att den laga kraft, som i öfverensstämmelse därmed åkommit en rågångsutstakning, har samma verkan som om förrättningen öfverklagats och fastställts af domstol.
De nu gällande bestämmelserna om förening rörande rågång synas i flera afseenden vara i behof af revision. Såsom Beredningen i den inledande motiveringen till detta kapitel framhållit, böra emellertid dessa bestämmelser icke upptagas i jordabalken. utan hafva de sin rätta plats i skiftesstadgan.
Rågång vid skifte befunnen behörigen bestämd.Då ett skifte har till ändamål att fördela skifteslagets mark mellan delägarne äro endast dessa att anse såsom parter vid skiftesförfarandet. Nu kräfves emellertid såsom utgångspunkt för skiftet, att den mark, som skall uppdelas, är noga bestämd; skifteshandlingarna måste alltid innehålla upplysning härom. Af skiftesförrättningens natur följer likväl icke med nödvändighet, att detta bestämmande af området skall vara bindande för angränsande skifteslag. Det läte tänka sig, att vid skiftesförrättningen endast delägarnes uppgifter om skifteslagets gränser lades till grund för förrättningen; i sådant fall hade naturligtvis de grannar, som funne någon sin mark hafva blifvit indragen i skiftet, sin talan öppen utan afseende å skiftesförrättningen. En sådan anordning skulle emellertid vara i hög grad opraktisk, då hela skiftet kunde komma att rubbas, ifall efter dess slut någon del af den mark, som ingått i skiftet, befunnes tillhöra annat skifteslag.[1]
- ↑ Ang. ersättningsanspråk af sådan anledning se K. Maj:ts dom den 30 dec. 1904 (N. J. A. s. 575).
