Skiftesförfattningarna hafva därför i allmänhet förutsatt en särskild procedur för rågångens bestämmande, därvid tillfälle beredts grannarne att vara närvarande. Otvifvelaktigt skulle fullständig reda vinnas i dessa förhållanden, om det föreskrefves, att skifte ej finge afslutas, därest icke rågången vore till hela dess sträckning bestämd genom "förening mellan grannarne å ömse sidor eller fastställd genom dom. Med en sådan anordning skulle naturligtvis icke erfordras någon särskild bestämmelse om skiftets betydelse med afseende å gränserna.. I nu gällande likasom i äldre lagstiftning har emellertid grundsatsen, att skifteslagets gränser böra vara bestämda genom förening eller dom, endast i viss utsträckning vunnit erkännande, nämligen för det fall att tvist uppstår, hvarmed torde afses, att grannarne in ömse sidor framställa anspråk på olika gränslinjer, så att mellan dessa linjer faller ett tvistigt område. För det fall att tvist icke uppstår gäller däremot, att rågångsfrågan kan vinna behörig handläggning utan att formlig förening träffas om rågången; detta framgår af 44 § gällande skiftesstadga, enligt hvilken sammanträde med rågrannarne icke är nödigt, därest rågången vid förut verkställdt storskifte. hvarå fastställelse kommit, funnits behörigen bestämd och någon tvetydighet icke förekommer i afseende å rågångens sträckning.
Skiftesförfattningarna hafva icke åt skiftets fastställande i och för sig velat tillägga den betydelsen, att därigenom den sträckning af rågången, som lagts till grund för bestämmande af skifteslagets område, finge anses fastställd, så att riugrannarne icke sedermera skulle kunna framställa anspråk på mark, som med orätt indragits i skiftet.[1] En dylik verkan af skiftets fastställande inträder vid storskifte endast i det fall, att rågången därvid "funnits behörigen bestämd". Härför fordras till en början, att rågrannarne genom behörigen ågången kallelse fått tillfälle att yttra sig; eljest kan den fastställelse, som åkommit skiftet, icke mot dem hafva bindande verkan med afseende å gränsens sträckning.[2] Enahanda måste förhållandet blifva. om kallelse väl ågått men rågångsfrågan icke, på sätt skiftesförfattningarna förutsätta, behandlats vid förrättning ute å marken.[3] Men har vid sammanträde. hvartill kallelse behörigen ågått, rågången, sådan den å marken löper fram från rå till rå
eller öfver andra märken, af förrättningsmannen utstakats och någon anmärkning
