byggningabalk, afser tydligen att fastslå, att de efter byamålet fördelade tomterna skola utvisa eller vara bestämmande för storleken och läget af samtliga tegar af de särskilda ägoslagen. Att lagen med ofvan anförda. stadganden blott gifvit en allmän antydan om själfva grundsatsen för sol- eller tegskiftet är upperibart. Det närmare utförandet af grundsatsen lämnas helt och hållet därhän.
Lagens regler om sol- eller tegskifte innebära naturligtvis icke, att skifte af samtliga ägoslag ovillkorligen skall äga rum. 1 verkligheten har skiftet sällan genomförts vidare än med afseende å tomt, åker och äng, som i regel lades i rektangulära. ägofigurer och delades utefter längdriktningen. Skog och utmark samt till byn hörande vattenområde voro i regel oskiftade.
Skifte af vattenområde kunde emellertid lika väl som skifte af skog och utmark af delägarne påkallas. Tolkar man stadgandet i 6 kap. byggningabalken, så vidt det angår vattenområdet, noga efter orden, finner man, att det endast utsäger, att rör- eller vasstegarna sträcka sig ut i vattnet. Rör- eller vasstegarna utgöra så-ledes normen för skifte af vattnet närmast invid stranden, om sådant skifte pakallas. Därefter heter det: "Vattn a varpum skipta." Denna i och för sig icke fullt klara sats måste tydligen inefatta en regel af samma art som alla de föregående, d. v. s. gifva en norm för ett vidare gående skifte, och detta så att det redan skiftade blir norm för det nya skiftet. Anförda ord torde alltså innebära, att vattenområdet, i den mån det är skiftadt genom rör- eller vasstegarna, i sin ordning skall vara bestämmande för varpen eller rätten att vid stranden draga not.[1] Härmed är en regel gifven för vattnets fördelning ett stycke längre ut från stranden. Men för delning af vattenområdet ännu längre ut gifves ingen regel. En sådan regel var för öfrigt mindre nödig, då skifte af vattenområdet ute på djupet icke gärna kunde komma i fråga. Stadgandet i 6 kap. byggningabalken innebär alltså, att skogstegarna äro bestämmande för vasstegarna, att dessa "gå i vattnet ut" samt att de därigenom bestämda lotterna af vattnet närmast stranden äro bestämmande för skifte af vattnet, så långt ut som behöfves för notdräkt. Detta vattenområde kan alltså i viss mening anses deladt i och med skifte af stranden, enär så snart delning af området yrkas, denna delning icke kan utföras på mer än ett sätt, nämligen efter strandtegarnas storlek; skiftet innebär då allenast ett upphäfvande af den förut gemensamma nyttjanderätten till vattnet.
- ↑ Jfr ofvan sid. 136.
