Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
2 KAP.


Om ägogränser.


1 §.

Är ej mellan byar rågång lagligen fastställd, men förena sig i den ordning särskildt är stadgadt rågrannarne om rätta sträckningen af gränsen, gälle den sålunda antagna rågången såsom vore den fastställd.


2 §.

Har vid skifte, hvartill rågrannarne blifvit behörigen kallade, rågången funnits riktigt å marken utmärkt, vare det så gillt, som hade förening träffats om rågången.


3 §.

Uppstår tvist byar emellan om rågång, som icke blifvit fastställd eller på sätt i 1 eller 2 § sägs bestämd, gälle de rå och rör eller andra märken, som af ålder ansetts utvisa gränsen.


4 §.

I insjöar och rinnande vatten skall, i brist af lagligen bestämd rågång eller sådana märken, som i 3 § sägs, gräns mellan byar så bestämmas, att till hvarje by, som ligger vid vattnet, lägges den del af vattenområdet, som är dess strand närmast; dock att i fråga om strandägares rätt i vissa större insjöar gäller den inskränkning, som i 6 § sägs.


5 §.

Vid öppna hafsstranden och utom skären sträcker sig strandägares område i vattnet etthundraåttio meter från det :ställe invid stranden, där stadigt djup af två meter vidtager. I fråga om fördelning byar emellan af- det område nu sagts samt af vattenområdet inom skären gälle hvad i 4 § är sagdt.