dubbel riktning möjlig. Man kan komma till att låta byns hela vattenområde fördelas efter strandtegarna, då ju dessa äro bestämmande för delningen af området närmast stranden;[1] eller man kan låta byanmålet såsom sådant blifva bestämmande för denna fördelning, då området ute på djupet, särskildt där belägna fiskeplatser, icke rättvisligen kan skiftas efter annan grund.
Tiden 1600 –1700.Den redan under medeltiden gifna dubbla utgångspunkten för delning af bys ligor – å ena sidan delning efter tomt (strandteg) jämlikt 6 kap. af landslagens byggningabalk och å. andra sidan delning efter fastighetens andel i byn eller byamålet. som jämlikt 4 kap. samma balk är yttersta delningsgrund i by – framträder ock under loppet af 1600-talet och föranleder ökad osäkerhet. Motsatsen mellan de båda delningsgrunderna skärptes bl. a. därigenom, att under loppet af 160-talet fastigheterna åsattes byamål i förhållande till deras genom skattläggning utrönta skatteförmåga. Det framgår af de s. k. skattläggningsmetoderna för de särskilda länen, att t. ex. "öre och örtug" under 1600-talet ofta bestämdes efter fastighetens skatteförmåga; de sålunda uppkomna öretalen hafva tydligen endast namnet gemensamt med den gamla rättens – sannolikt efter legovederlagets (arrendets)
storlek bestämda – öres- och örtugland.[2] Stundom förklarades ock räntan (pund
- ↑ Detta skulle vara en tillämpning af den från Hälsingelagen härstammande men i landslagen icke upptagna grundsatsen: "den äger vatten, som land äger". Det sammanhang, hvari denna regel förekommer (14 kap. 1 § byggningabalken), gör det icke sannolikt, att den afser förhållandet mellan fastigheter i samma by. "Ligga sjöar och sund byar emellan, då äge hvar by rätt att draga not och lägga nät utanför sitt land. I smärre sund, där ej finnes allmän farled, äge [by] hälften hvar. I sjöled till och från hafvet skall tredjedelen ligga obyggd på djupet. Bygger någon längre ut [än medgifvet är], rifve det upp och böte tre marker till treskiftes. Den äger vatten, som äger land, om det icke är genom köp undantagetv. Huru rätten att bygga i vatten är fördelad mellan delägare i samma by, därom stadgas i 17 kap. samma balk: "Ligga flera kvarnställen i by, äge hvar [däri] å mycket som han äger i byn".
- ↑ Såsom exempel på byamålens ombildning må anföras några ord ur ett af ämbets- och tjänstemän i Västmanland den 29 okt.–8 nov. 1690 utarbetadt betänkande angående skattläggningsmetoden i nämnda landskap. Här förklaras, att öretalet hvarken svarade mot jordens kvantitet eller mot afradsräntan; att olikhet bestode icke blott byar emellan utan ock mellan det ena och det andra hemmanet, som i samma by ligga och lika villkor åtnjuta; att grunden till denna olikhet icke kunnat utrönas; att sålunda vid nya skattläggningar man hade föga efterrättelse af de gamla öretalen; att likväl ordet öresland vore så gammalt och af urminnes tid brukligt att utmärka hemmans storlek att man hölle det alldeles otillrådligt att gå. därifrån eller. hvad själfva ordet och dess egenskap vidkommer, det att förändra. Men om öretalet skulle gifva proportion till utlagorna, måste det vid skattläggningarna så inrättas att det, så mycket görligt vore, blefve öfverallt lika godt, hvilket man menade på det sättet kunna ske, att jordens kvantitet förbättrade hvad i godheten bruste. Man ville sålunda helt enkelt ainrätta" nya öretal, i det man för bestämmande af skatten höll nödigt "utmäta jorden efter dess kvalitet och åtskilliga naturer till en viss summa och öretal".
