och tunneränta, den gamla räntan, jordeboksräntan) omedelbart vara byamål. Slutligen uppkomma helt och hållet nya byamål, såsom "hemmantalet", hvilket vid förarbetena till 1734 års lag först framträder i 1731 års förslag till byggningabalk. Särskildt i utägor kom efter hand "hemmantalet" eller (det oförmedlade) mantalet i bruk såsom delningsgrund. Äfven om under medeltiden en delning efter tomt (strandteg) kunde tänkas sammanfalla med en delning efter byamål, måste tydf ligen en sådan öfverensstämmelse blifva en ren tillfällighet under 1600-talet. såvidt byamålet bestämts efter de särskilda fastigheternas dåvarande skatteförmäga.
Förarbetena till 1734 års lag.I Lagkommissionen var under 1691–1693 frågan om delningsgrunden i by föremål för upprepad behandling. Man fann i allmänhet, att tomten icke längre kunde vara en tillförlitlig delningsgrund, enär tomterna under tidernas lopp på grund af tillfälliga omständigheter förlorat sin rätta proportion till fastigheternas verkliga storlek. Tomten borde fastmera rättas efter öfriga ägoslag och dessa efter räntan eller utlagorna. Man borde lägga jordeböckernas uppgifter om fastigheternas öretal till grund för ägornas fördelning mellan byamännen. Då förslaget till byggningabalk 1692 delgafs myndigheterna för granskning, åtföljdes det af ett memorial,[1] hvari det heter: "Om tomt i by nu må och kan, som den förr beskrifves, åkers och alla ägors moder vara., så att tomt emot ägor och alla ägor emot tomt till storlek och lägenhet svara bör, synes ovisst och betänkligt att införa, emedan man befarar tomterna så förändrade vara att de i få landsorter finnas lära med och inom sina rå och rör stängda, varandes dessutom nu större visshet af jordeböcker och dylikt än förr om gårdarnas rätta ägolotter att förmoda" Det oaktadt ville man icke helt och hållet uppgifva den gamla regeln om tomt såsom "åkers moder". Därför beslöts den 27 april 1693, "att ock införas må om ägornas läggande efter tomten uti solskifte". Meningen härmed förklarades emellertid därhän. att "där oviss grund är af jordeböcker, öretal och allt slikt, där må man fly till tomten och då den finnes rätt och orubbad, kan man billigt säga, att den må, anses såsom grund till ägodelning, som gamla lagen säger".[2] Hvad om tomt här är sagdt gäller naturligtvis om samtliga skiftade ägoslag. Att taga t. ex. strandtegarna, där sådana funnos, till delningsgrund för vattenområde har tydligen måst anses lika osäkert som
att vid delning af åker och äng rätta sig efter tomten. Jordeböckernas uppgifter om
