Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/163

Den här sidan har korrekturlästs
152

jordeböckerna bevarades det oförändradt för framtiden. I 1 kap. 1 § byggningabalken göres ock byamålet till grundval för fördelning af tomterna, men i 3 § har för all annan delning i by landslagens regel om tomt såsom delningsgrund bibehållits oförändrad. Där tomten öfverensstämmer med byamålet, är det naturligtvis likgiltigt, hvilkendera tages till utgångspunkt, men där, såsom i regel är händelsen, sådan öfverensstämmelse icke finnes, måste enligt 1734 års lag byamålet gälla. Att byamålet är delningsgrund för skifte af fiske säges uttryckligen i 17 kap. 1 § byggningabalken. Detsamma gäller om kvarnställen jämlikt 20 kap. 1 § samma balk. Om skifte af vattenområde såsom sådant finnes intet stadgande. Lagen måste alltså härutinnan anses kvarstå, på den äldre rättens ståndpunkt med den modifikation, som föranledes däraf, att de nya byamålen tränga den gamla delningen efter tomt (strandteg) i bakgrunden.

Öfverblick af utvecklingens gång.Utvecklingens gång intill tiden för storskiftesförrättningarnas början har alltså varit följande. Vattenområdet närmast intill stranden har ansetts kunna skiftas efter strandtegarna, så länge det med skäl kunde sägas, att 6 kap. byggningabalken i landslagen gällde enligt sin ordalydelse. Skifte kunde här alltid påkallas, likaså skifte af vattenområdet längre ut, hvilket senare dock var sällsynt. Påkallades sådant skifte, hade man icke någon afgörande ledning af st-randtegarna, utan måste grunda fördelningen omedelbart på byamålet. Från slutet af 1600-talet torde ock byamålet hafva gällt såsom delningsgrund icke blott vid skifte af ett område på djupet. utan ipallmänhet då skifte af vattenområde påkallades. Då man vid denna tid i allmänheticke ansåg sig kunna lita på tomtens rätta proportion mot fastighetens verkliga andel i byn, måste detsamma naturligtvis hafva gällt om öfriga ägoslag: intet ägoslag kunde mer än tomten vara normerande för storleken och läget af tegar i annat ägoslag. Byamålet, sådant det fanns angifvet i jordeboken eller eljest var tillgängligt, blef normen.

Detta är afgörande för frågan, huruvida vattenområdet skall anses skiftadt eller icke. Äro strandtegarna bestämmande för vattenområdets fördelning. n:aste man säga, att det är skiftadt i och med skifte af stranden. Skall däremot området fördelas efter byamål, måste det anses oskiftadt, tills skifte verkligen skett. Detta senare är i hufvudsak 1734 års lags ståndpunkt, om ock lagen formellt bibehållit tomt såsom grund för ägoskifte jämte de verkliga byamålen.