Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/173

Den här sidan har korrekturlästs
162

hvilken mån lägenheten har del i vattenområdet. Äfven denna fråga måste afgöras efter bestämmelserna i afhandlingen, tolkade med hänsyn jämväl till omständigheter, som utan att vara där omnämnda dock enligt sakens natur böra komma i betraktande. Härvid är särskildt att beakta, att det ändamål, för hvilket det afsöndrade området afsetts, kan göra det otvetydigt, att vattenområdet utanför lägenhetens strand skall helt och hållet eller till någon del tillhöra lägenheten.[1] I många fall lärer emellertid en tolkning af afhandlingen icke berättiga till ett sådant antagande, och det lärer då; bäst öfverensstämma med jordafsöndringens natur, om rätt till vattenområde icke tillerkännes lägenhetens innehafvare.[2]


12 §.

Tomtindelnings betydelse för gränsbestämning.Föregående bestämmelser hänföra sig till förhållandena å landet. I städerna och därmed jämförliga samhällen möta i viss mån andra förhållanden. De i planer och tomtindelningar från äldre tid gifna anvisningar till åstadkommande af "regularitet" vid stadens bebyggande hafva i regel icke haft egenskapen af tvingande rätt, som uteslutit de enskilde från att med en viss frihet sammanlägga och stycka områden till tomter. Äfven där i allmänna ordalag förbud meddelats mot ett områdes bebyggande i strid mot en vedertagen stadsplan, hafva dylika förbud ofta icke kunnat upprätthållas. Faktiskt hafva naturligtvis dock berörda anvisningar varit af mycket stor betydelse, då det ju oftast legat i de enskildes eget intresse att följa dem. I regel hafva därför från äldre tid alla slags privaträttsliga urkunder rörande stadsfastigheter, belägna inom det planlagda området, hänfört sig till gällande stadsplan och tomtindelning, vare sig nu dessa blifvit fastställda eller, såsom förhållandet oftast varit i afseende å tomtindelningar, utan fastställelse af ålder tillämpats.

  1. Se K. Maj:ts dom den 3 maj 1907 (N. J. A. s. 152) ang. rätt till vatten och landgrund; jfr K. Maj:ts dom den 10 ang. 1886 (N. J. A. s. 293) ang. rätt att hafva fritt och öppet vatten utanför stranden och fritt tillträde till densamma från sjösidan.
  2. Se K. Maj:ts domar den 25 okt. 1898 (N. J. A. s. 419) ang. uppgrundning, den 24 maj 1901 (N. J. A. s. 238) ang. rätt till strand och vatten, den 14 dec. 1903 (N. J. A. s. 528) ang. landvinning i följd af sjösänkning och den 14 aug. 1907 (N. J. A. s. 321) ang. upplandning; jfr K. Maj:ts utslag den 11 maj 1903 (N. J. A. s. 226) ang. fiske. Annorlunda K. Maj:ts dom den 18 dec. 1882 (N. J. A. s. 523) ang. rätt till vatten och landgrund, två K. Maj:ts domar den 18 maj 1885 (N. J. A. s. 165 och 169) ang. utfyllning samt K. Maj:ts dom den 26 aug. 1898 (N. J. A. s. 308) ang. upplandning.