Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs
165

ämnad tomtstyckning har härigenom gjorts beroende af administrativ myndighets pröfning.

Genom lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning har ytterligare ett betydelsefullt steg blifvit taget i syfte att bringa äganderättsförhållandena med afseende å stadstomter till öfverensstämmelse med gällande tomtindelning. I sådant afseende hafva bestämmelser meddelats i 7 § angående villkoren för nybyggnad å tomt samt i 12 § angående lösningsrätt och i vissa fall lösningsplikt för stad, därest den nya tomtindelningen icke öfverensstämmer med bestående äganderättsförhållanden.

I fråga om fastigheter, som ligga inom stads område men utom stadsplanen, saknas för ägogränsernas bestämmande i allmänhet en ledning, -motsvarande den, som stadsplan och tomtindelning gifva för det planlagda området. Ofta är det här fråga om stadsjord – i regel donationsjord –, som i äldre tid antingen användts för stadens gemensamma behof eller varit uppdelad å de särskilda tomterna inom det planlagda området, men hvaraf senare uppkommit särskilda, för sig bestående fastigheter, hvilka gått i handel enskilde emellan. För bestämmande af de sålunda uppkomna fastigheternas ägogränser är man hänvisad till den grundläggande afhandlingen samt kartor och andra handlingar, som hänföra sig till denna.

Det är af vikt att fasthålla de ofvan antydda villkoren för en gifven stadsplans och tomtindelnings egenskap af norm för bestämmande af en fastighets ägogränser. Om ett område, där beträffande ägogränser reglerna för landet äro gällande, lägges under stad, ändras härigenom naturligtvis intet i fråga om berörda ägogränser.[1] Genom stadsplans och tomtindelnings fastställande för område, som förenats med stad, ändras icke heller något med afseende å ägogränserna mellan de särskilda fastigheterna inom nämnda område.[2] Detsamma gäller naturligtvis, där inom stad stadsplan och tomtindelning fastställas för ett förut icke planlagdt och till tomter indeladt område. Det är först sedan privaträttsliga urkunder kommit att hänföra sig till de sålunda bestämda tomterna, som de i administrativ väg gifna indelningarna blifva bestämmande för fastigheternas ägogränser.

Hvad sålunda om stadsfastighets ägogränser är sagdt har sin tillämpning äfven

i fråga om ägogräns i vattenområde. Då i äldre tid staden afhände sig strandtomter

  1. Se K. Maj:ts dom den 29 dec. 1876 (N. J. A. s. 541).
  2. Jfr K. Maj:ts utslag den 12 maj 1903 (N. J. A. s. 243).