Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/178

Den här sidan har korrekturlästs
167

vattnet, äfven om staden däröfver själf ägt disponera. Annorlunda ställer sig däremot saken. när ett område. för hvilket ägogränserna bestämts efter de för landet gällande regler, lägges till stad. Då. inträder, på sätt ofvan sagts, tills vidare ingen förändring i de särskilda fastigheternas ägogränser och sålunda icke heller i den rätt till angränsande vattenområde, hvilken förut tillkommit dessa fastigheter.

Af hvad sålunda utvecklats följer, att ägogränser mellan fastigheter i stad väsentligen bestämmas af privaträttsliga urkunder, medan däremot i lag gifna stadganden härom saknas. Endast efter hand kunna de i gällande tomtindelning angifna gränser vinna privaträttslig giltighet. Men med afseende å. den betydelse, som sålunda i allt fall vid bestämmande af gränserna mellan de särskilda fastigheterna tillkommer den bestående tomtindelningen, har det funnits lämpligt att här erinra om densamma.

När för visst område å landet tomtindelning genomförts, är det uppenbart, att hvad här ofvan är sagdt om gränser mellan fastigheter inom stads planlagda område äger motsvarande tillämpning i fråga om sådant område å landet.


3 KAP.


Om rättsförhållandet mellan grannar.


Allmän öfversikt.Såsom redan i det föregående uttalats, medför jordäganderätten icke en oinskränkt makt att förfoga öfver fastigheten med hvad därtill hör. Den enskildes rätt måste alltid vara begränsad af det allmännas intresse, och icke heller i förhållande till hvarandra kunna de särskilda fastigheterna lösslitas från det naturliga sambandet dem emellan; jordytans uppdelning i särskilda fastigheter blifver alltid i viss mån endast formell, och fastigheternas isolering i förhållande till hvarandra later sig hvarken faktiskt eller rättsligt genomföra. Grannskapsförhållandet medför nödvändighet för den ene jordägaren att vid utöfvandet af sin jordäganderätt taga hänsyn till grannens och grundar enligt sakens egen natur mellan ägarne ett förhållande af ömsesidiga rättigheter och förpliktelser.

Så till vida utgör fastighetens faktiskt gifna gräns också gräns för ägarens rättsliga maktsfär att det icke kan tillåtas honom att utan grannens medgifvande