Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/180

Den här sidan har korrekturlästs
169

bestämmelse af detta slag kunna af den granne, som af dess öfverträdande lider men, åberopas utan att han i sådant hänseende är beroende af åtalsmyndighetens medverkan. Det skydd. tillvaron af dylika föreskrifter medför äfven för granne, är emellertid icke tillräckligt. Grannskapsförhållandet såsom sådant kräfver sin särskilda rättsliga reglering; det gifver upphof ät rättigheter och förpliktelser, hvilkas iakttagande icke påkallas af något allmänt intresse och hvilkas omfattning det därför kan öfverlämnas åt vederbörande att genom öfverenskommelse sig emellan utsträcka eller inskränka. En sådan reglering är af rent privaträttslig natur.

Lagbestämmelser af hit hörande art finnas för närvarande upptagna i författningar, som falla inom den speciella privaträttens område. Så innehåller förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund jämväl stadganden, som beröra rättsförhållandet mellan grannar; lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning af vatten bestämmer grannars inbördes rättigheter och skyldigheter med afseende å Vattens afledande för torrläggning af jord; genom förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande mot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet åläggas grannar ömsesidiga förpliktelser i fråga om stängsel i ägoskillnad; och om grannars skyldighet att tillgodose hvarandras behof af väg stadgas i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet. Föreskrifterna i dessa författningar äro i stor utsträckning att hänföra till grannskapsrätten. Allt fortfarande böra de emellertid bibehållas såsom speciallagar.

I jordabalken böra däremot ingå de för grannskapsförhållandet bestämmande grundsatser, hvilka icke hänföra sig till dylika särskilda förhållanden. Viktigast i sådant afseende är frågan om den medelbara inverkan, vissa inom en fastighets område vidtagna åtgärder i allmänhet utöfva inom en angränsande fastighets område. I 1 § af detta kapitel behandlas sålunda frågan, i hvilken utsträckning granne är skyldig att tåla rök, hetta, buller med flera dylika s. k. immissioner från angränsande fastighet, och i 2 § gifvas bestämmelser i fråga om den inverkan, gräfning eller annan dylik åtgärd inom en fastighets område kan utöfva inom området för en annan. I lagen den 26 maj 1899 om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns, behandlas ett till grannskapsrätten hörande ämne, och denna lagstiftning har Beredningen ansett böra, med utvidgadt innehåll, upptagas i förevarande kapitel (3–6 §§).

22-083443.