Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/181

Den här sidan har korrekturlästs
170

I främmande lagar förekomma ej sällan regler om grannars rättigheter och skyldigheter äfven i andra än nu nämnda hänseenden, t. ex. i fråga om rötter och grenar, som från träd inom en fastighets område skjuta in på en annans, om frukt, som från träd på den ena fastigheten faller ned å den andra, om träd, som stå i själfva gränslinjen, om murar, häckar och dylikt i gränsen.[1] Uttryckliga stadganden i dessa ämnen har Beredningen icke ansett behöfligt eller lämpligt att upptaga i förslaget. I förhållanden af jämförelsevis så ringa betydelse synes det utan olägenhet kunna åt rättstillämpningen öfverlämnas att efter de allmänna grunder, på hvilka grannskapsrätten hvilar, och rådande sedvänja i orterna slita möjligen uppkommande tvister; en uttrycklig reglering i lag skulle måhända gifva upphof till stridigheter, där rätthafveriet men icke något verkligt intresse vore den drifvande kraften.


1 §.

S. k. immissioner.Genom luften och vattnet öfverföres från ett ställe till ett annat en mängd fint fördelade fasta, flytande eller gasformiga ämnen, såsom rök, sot, aska. gnistor, stoft, damm, sand, vattenstänk, gaser, ångor etc., likasom också inverkan af fysikalisk art, t. ex. hetta, kyla, ljus, buller, skakning, elektriska strömmar och dylikt. Ingen art af inverkan från en fastighet å en annan är allmännare, ingen svårare att utestänga. Och denna inverkan kan antaga former, som medföra olägenhet af svåraste art. I intet afseende är därför en reglering af det ömsesidiga rättsförhållandet mellan grannar mer påkalladt än här.

Behofvet af en sådan reglering var i äldre tid mindre framträdande. Under vanliga förhållanden voro de olägenheter, som på detta sätt den ene grannen orsakade den andre, icke synnerligt betydande, och man "fann sig lätt- i att själf af grannen tåla hvad man i sin ordning måste fordra, att denne skulle underkasta sig. Men genom industriens utveckling har förhållandet blifvit ett annat. Nutidens industriella anläggningar med de rökmassor, det starka buller, de obehagliga dunster, som vid arbetet alstras, utöfva ofta sådan inverkan på grannfastigheter att dessas användande för vissa ändamål omöjliggöres eller åtminstone i hög grad försvåras. Den frågan har därför blifvit trängande: hvad är i förevarande hänseende den ene jordägaren pliktig att tåla af den andre?

  1. Jfr K. Maj:ts utslag den 23 okt. 1907 (N. J. A. s. 471) och den 23 jan. 1908 (N. J. A. s. 13).