Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/183

Den här sidan har korrekturlästs
172

för hvilka nu redogjorts, kan därför icke anses göra privaträttsligt skydd i förevarande hänseende öfverflödigt. I praxis har ock sådant skydd i viss mån tillerkänts den enskilde. Att en politiföreskrift kan i detta hänseende åberopas äfven af enskild part lärer kunna anses stå utom tvist.[1] l rättsfall från de senare årtiondena har emellertid äfven oberoende af dylik föreskrift sådant skydd tillerkänts granne: då användandet af en för industriellt ändamål å fastighet i stad uppförd skorsten medförde olägenhet för dem, som bodde i en angränsande egendom, därigenom att rök och sot från skorstenen vid vissa vindar lägrade sig öfver gården till den senare egendomen och inträngde i lägenheterna därstädes;[2] bakugnar, som i ett hus på en stadsfastighet anbragts intill brandmuren mot huset på vidliggande egendom, vid eldning utstrålade så stark värme att ett invid brandmuren beläget rum i det senare huset blef åtminstone tidtals oanvändbart.[3] en gasmotor, som uppställts i ett bageri i stad och användes jämväl nattetid, åstadkom sådant buller att nattron stördes för dem, som bodde i egendomen därintill;[4] samt slagen af en ånghammare, som uppsatts i en smedja belägen omedelbart invid en på granntomten uppförd fabrik, genom den betydliga skakning och det starka buller, som vid hammarslagen uppkom, medförde en synnerligen skadlig inverkan på de i fabriken sysselsatta arbetarnes och andra där vistande personers hälsa.[5] När ägaren af en stadsfastighet yrkat, att som elektricitetsmaskiner i ett gårdsmagasin på grannens fastighet genom den skakning, som uppstode, då de hölles i gång, orsakat sprickor och sättningar i hans fastighet och genom maskinbullret verkade så störande för hans hyresgäster att de lede men till sin hälsa, maskinerna skulle borttagas eller förändras, blef väl käromålet ogilladt, men på den grund att det ej ansågs styrkt, att maskinerna förorsakade käranden eller hans hyresgäster sådana olägenheter att de påyrkade åtgärderna kunde påbjudas.[6] Dock förekomma också fall, där en annan uppfattning möter. En fastighetsägare i stad hade fordrat ersättning af sin granne för

den skada, som förorsakats därigenom, att stenkolsrök och sot från en fabriksskorsten

  1. Jfr K. Maj:ts dom den 12 nov. 1889 (N. J. A. s. 385).
  2. K. Maj:ts dom den 25 april 1900 (N. J. A. s. 189). I motiven till denna dom åberopas dock äfven en föreskrift i stadens byggnadsordning.
  3. K. Maj:ts dom den 22 mars 1878 (N. J. A. s. 124).
  4. K. Maj:ts dom den 25 april 1900 (N. J. A. s. 189). Se äfven K. Maj:ts dom den 28 sept. 1903 (N. J. A. s. 365).
  5. K. Maj:ts utslag den 26 okt. 1877 (N. J. A. sid. 514).
  6. K. Maj:ts dom den 9 mars 1891 (N. J. A. s. 129).