fasta egendomen oftare kom att blifva 'föremål för omsättning började emellertid dessa s. k. legala lösningsrätter att framstå såsom tryckande band, och de försvunno därför efter hand ur lagstiftningen. Även i vårt land har utvecklingen gått i samma riktning; ännu i dag kvarstå. visserligen flera sådana lösningsrätter, men den ojämförligt viktigaste af dem alla, den på. skyldskap grundade lösningsrätten eller bördsrätten, afskaffades för städerna 1857 och för landet 1863. Beredningen har trott
sig böra gå vidare på denna väg och föreslå, att såväl den ömsesidiga lösningsrätt, som tillkommer ägare af frälseränta och af jord, å. hvilken sådan ränta hvilar, som ock nabos och i det väsentliga jämväl viderboendes lösningsrätt till tomt i stad skola upphöra att gälla.
Att på den fria öfverenskommelsens väg skapa en lösningsrätt till fast egendom lärer enligt nu gällande lagstiftning endast i mycket ringa utsträckning vara möjligt. Ett vid testamente eller gåfva fäst förbehåll om lösningsrätt äger väl, jämlikt förordningen den 27 april 1810, en viss begränsad giltighet, men är ett sådant förbehåll gjordt vid köp eller byte af fastighet, hemfaller det under stadgandet i förordningen den 1 maj 1810 och är således utan all verkan.[1] Åt ett fristående aftal, hvarigenom lösningsrätt betingas, lärer icke kunna tillerkännas större giltighet än åt ett dylikt förbehåll;[2] detsamma torde gälla om en vid arfskifte träffad öfverenskommelse af sådant innehåll.
Genom de af Beredningen i andra afdelningen af dess förslag till jordabalk upptagna bestämmelser skulle härutinnan icke inträda annan förändring än som kan härledas ur den begränsade rättsverkan, som där tillägges en utfästelse att framdeles försälja en fastighet. Emellertid har under senare tid lifligt förordats att efter föredöme i främmande rätt upptaga äfven en konventionell lösningsrätt. Man ifrågasätter dock icke att låta hvarje aftal af sådant innehåll blifva gällande: skall icke fastighetsomsättningens frihet och därmed förbundna fördelar uppoffras. måste den konventionella lösningsrätten inskränkas till vissa fall och bindas vid vissa villkor.
Det är väsentligen två former af sådan rätt, vid hvilka uppmärksamheten fästes: återköpsrätt och förköpsrätt. Därutinnan öfverensstämma dessa. att de båda bereda den berättigade tillfälle att förvärfva fastigheten genom att lösa den till sig. Men.
sådana de typiskt utbildats, äro de därutinnan från hvarandra afvikande, att under
