Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/207

Den här sidan har korrekturlästs
196

tvekat att föreslå, införande i vår rätt af konventionell lösningsrätt under form af förköpsrätt.

1–18 §§ i förevarande kapitel innehålla, regler om förköpsrätt, i 19 och 20 §§ gifvas bestämmelser om de legala lösningsrätter, hvilka skola fortfarande bestå, och 21 § handlar om lösningsrätts utöfvande vid byte.


1 §.

Förköpsrättens allmänna karaktär.Såsom nyss antydt, är det i främsta rummet det allmännas, statens och kommunens, intressen förköpsrätten är afsedd att tjäna. Det kan för ett samhälle vara af vikt att tillförsäkra. sig en sådan rätt för den händelse att en fastighet, hvilken samhället afhänder sig, framdeles skulle erfordras för ett allmänt behof. Men framför allt skall förköpsrätten bereda samhället utväg att förhindra en användning af jord, som för visst ändamål öfverlåtits, på ett däremot stridande sätt. För att nå. detta syfte är det visserligen icke nödvändigt, att förköpsrätten tidt och ofta. kommer till utöfning; sådant blefve för samhället alltför betungande. Enligt Beredningens tanke skall ensamt tillvaron af sådan rätt vara nog för att utesluta en spekulation, som alltid genom förköpsrättens utöfvande skulle kunna gäckas.

Om till stöd för en sund jordpolitik från det allmännas sida införande af förköpsrätt måste anses påkalladt, förtjänar det öfvervägas, huruvida icke samtidigt åt institutet bör gifvas en vidare utsträckning. Att härutinnan "gifva oinskränkt utrymme åt det fria aftalet kan icke ifrågasättas; om än mindre tryckande än återköpsrätten, lägger dock äfven förköpsrätten på ägarens handlingsfrihet ett band, som under vissa förhållanden kan blifva ganska besvärande. Att tillåta uppkomsten af dylika inskränkande band kan därför icke anses tillrådligt, med mindre därigenom kan uppnås något i och för sig eftersträfvansvärdt syfte. Men ett sådant anser Beredningen på denna väg verkligen kunna vinnas. Den under senare tid allt mer behjärtade angelägenheten att äfven ät kroppsarbetaren bereda tillfälle att grunda ett i ordets fulla mening eget hem gör sig gällande icke blott i städer och andra samhällen med större sammanträngd befolkning utan ock vid de många industriella anläggningar, som äro belägna, å, landet, och i allmänhet de större jordbruksfastigheterna. Arbetaren är här för att grunda sitt hem i regel hänvisad till den jord, som tillhör arbetsgifvaren, och denne skall i många fall icke vara benägen att frånhända sig den nödiga marken, om han därmed äfventyrar, att